Arvselen nämns redan på 1600-talet i en inventering över kvarnar och fäbodar. Den är en stor fäbod som långsamt men ständigt förändrats. Nya generationer efterföljer de gamla och kvar finns de avtryck som formar de efterkommande släktena. Idag bor Täpp Lars på Arvselen tillsammans med sina två barn Täpp Kerstin och Täpp Erik. Varje sommar flyttar han och barnen till fäboden utanför Malung med sina djur.

- När det droppar från taken och snön smälter börjar längtan till fäboden växa och vi ser fram emot att åter få flytta till skogen med djuren. Här känns livet lätt och leken och sagorna är nära. Naturen och skogen är en fantastik plats arbeta på och leva i. Mina dagar är fyllda med slitigt jobb och underbara upplevelser. Jag har gjort valet att arbeta hårt i en vacker miljö hellre än att stressa på ett kontor, säger Täpp Lars.

Varför finns det fäbodar?
I de delar av världen där det finns fäbodar beror detta på klimatet och bristen på odlingsbar mark. Allt som växte på åkrarna hemma i byn och allt man kunde odla om somrarna var man tvungen att spara till mat och foder under den långa vintern. Lösningen blev att bygga enkla gårdar och byar för sommarbruk någon mil från hembyn. I fäboden kunde djuren beta fritt i skogen under sommaren. Fäbodkullorna som vaktade djuren kunde göra sommarens mjölk lagringsbar genom att förädla den till smör och ost som sparades till vintern.

Fäbodens djur
I stora ladugården bor kor och getter. Korna är fjällkor och getterna är av svensk lantras. I lilla ladugården bor kalvarna. Höns och kaniner är av olika raser då Täpp Lars tycker om mångfald och inte enfald.

Djuren i ladugården släpps ut på bete tidigt om morgonen när mjölkningen är avklarad och de får beta fritt hela dagen. På kvällen, när de ätit sig mätta på örter och gräs som växer i skogen, kommer de hem. Då vill de in i ladugården för natten, till skydd för varg, björn, knott och mygg. Denna dygnsrytm och skogsbetet ger en fantastisk god och näringsrik mjölk.

- Lantraser är härdiga, lever länge och har lätt att anpassa sig till olika sorters föda. De har bra självkänsla och man får mycket god social kontakt med dem, menar Täpp Lars..

Han tar avstånd mot det han kallar "måttbeställd" mat. Att industrin och butikerna vill att allt skall vara likriktat. Mat skall vara på riktigt och det är djuren och växterna som skall bestämma. Inte industrin. Avslutningsvis berättar Täpp Lars att han, tack vare att han är författare, känner att han har mycket lättare att få komma ut och prata om fäbodliv än om han “bara” hade varit bonde.