PerOla Ohlssons gård i Vankiva är sinnebilden av ett levande småbruk. Här ligger uthus och bostadshus omgivna av beteshagar och lätt kuperade fält. Köttrastjurarna betar lugnt och manshög fulltoftaråg vajar i den skånska vinden. I gårdens hemtrevliga kök tar berättelsen om ett småbrukarliv form.

- Jag är född i Hässleholm och bodde där som liten. Det här var min morfar och mormors gård. Morfar köpte den 1949. Då var det 6 hektar odlad mark och 2-3 hektar betesmark. De var riktiga småbrukare som levde på vad gården gav. Sju mjölkkor och två suggor hade de från början, men mjölkproduktionen lades ner 1973 när jag var sju år. Mjölkkorna byttes istället ut mot köttdjur.

Att vara på gården och jobba med djuren och jorden var allt jag ville. Jag slutade skolan efter nian och började jobba hos morfar och mormor dagen efter, säger PerOla.

Tidigt gårdsägare
Morföräldrarna tyckte att det passade bra, de ville gå i pension. De tog med PerOla till banken och skrev över gården på honom. Banken beviljade ett lån till lösöret, så att han kunde ta över djur och maskiner. Traktorn, en Boxer 350, betalade han med egna sparpengar. Plötsligt var den 16-åriga PerOla både traktor- och gårdsägare. Han skötte gården med mormor och morfars hjälp, och delade även boende och hushåll med dem så länge de levde.

Idag är gårdens areal 32 hektar. PerOla arrenderade redan 1987 till tre granngårdar. En av dem har han senare köpt. Förutom vall odlas nu mest olika kultursorter av spannmål; bl.a ölandsvete, fulltoftaråg, nakenkorn och nakenhavre. Om några år har rågen odlats här så länge att den blivit en gårdssort, som då kallas "Vankivaråg". En mindre grönsaksodling och lite bovete som omväxlingsgröda finns också.

- Min plan från början var att ha mjölkkor, men morfar avrådde. Det är jag glad för idag. Istället köpte jag in mjölkraskalvar som föddes upp till slakt. Sedan slutet av nittiotalet köper jag bara in köttraskalvar. Från början hade jag djuren i tre olika omoderna stallar. Till ett av stallen fick jag köra vatten i mjölkkannor, det var slitigt men roligt, säger PerOla.

Bakslag och framgångar
Djuren blev fler och fler, och PerOla började planera för en ny modern lösdrift som skulle rymma ca 100 djur. 1993 köpte han en begagnad industribyggnad och satte upp den i egen regi. Han hade precis byggt färdigt och utökat djurantalet när Sverige gick med i EU. Köttpriserna sjönk då kraftigt och köttproduktionen som tidigare fungerat bra vändes plötsligt till en förlust. Ungefär samtidigt blev det tre torrår i rad, vilket inte gjorde saken bättre.

- Ekonomin blev lidande, jag var tvungen att ta mera extrajobb för att klara mig. Jag tappade gnistan lite då 1995-96. Det kändes hårt att inte kunna försörja sig på gården. Tio år tog det för mig att komma tillbaka från den ekonomiska smällen. När lantbruket sedan gick bättre fick jag mer tid till att tänka ut framtidsstrategier, och att odla mina egna intressen. Idag arbetar jag mestadels hemma igen, bara en dag i veckan jobbar jag på en gammal kvarn i trakten. Jag hade länge funderat på att gå över till ekologisk odling, men vågade inte ta steget. Nu är jag ansluten till Krav sedan 2007. Det var lättare än jag hade trott. Omsättningen sjönk lite, men totalekonomin blev bättre. Numera får jag också bra betalt för köttet. Djuren lämnas till ett litet lokalt slakteri med inriktning på KRAV- kött, säger PerOla.

Brödintresse
Intresset för bakning hade funnits länge. Men under de tuffa åren fanns varken tid eller ork för att utveckla det.

- Mitt intresse för bröd och bakning går hand i hand med spannmålsodlingen. Jag vill odla sorter som ger ett gott bröd. Mormor var duktig på att baka, men det var först efter att hon gått bort som jag började experimentera själv. Vanlig råg hade jag odlat länge. Nu ville jag baka på den, så jag skaffade en liten bordskvarn. Jag insåg snart att jag behövde blanda i vete för att få bättre bakegenskaper. 2012 träffade jag en annan småbrukare, Magnus Nyman och fick tips om både ölandsvete och kultursorter av råg som skulle vara bra att baka på. Med ölandsvetet kunde jag blanda vetemjöl i degen och ändå få ett nyttigt bröd. Det var också Magnus som introducerade mig till projektet ”Vårt älskade bröd” som just skulle dra igång.Sedan dess har inspirationen varit på topp. Det har varit en fantastiskt rolig och lärorik tid.