Lars Pers i Fors är en ekologisk getgård i sydligaste Norrland som drivs av Maria Brook och hennes man Robert. I genuin bondgårdsmiljö tar vi emot studiebesök och grupper som vill "bara vara".
    På gården finns alla möjliga djur; höns, påfåglar, hästar, hund och katt, en himlans massa bin och dryga femtiotalet getter såklart.
    Den goda getmjölken blir till härliga ostar i det egna gårdsmejeriet. Salt färskost, vit- och blåmögel, kittost samt långlagrade Västersockenost och Källarlagrad getost. Vi gör också yoghurt och ostkaka på getmjölk.
    KRAV-godkänd komjölk köps ibland in från närliggande gårdar för att göra smör och även en del komjölksostar. Getköttet förädlas till ölkorv och pepparkorv. Man kan också beställa köttlåda innan höstens slakt.



Från problem till resurs
Maria började sin bana som getbonde med att gå en getskötselkurs 2005. Den arrangerades av Eldrimner i Ås, Jämtland. På schemat stod bl a avlivning av killingar. Lantbruksskolan Torsta hade en getlagård där den delen ägde rum. De fick praktiskt lära sig att sköta en bultpistol och avliva killingar. Skolan hade tillstånd för en sk "kadaverkompost" där de döda killingarna hamnade. Getgårdarna med gårdsmejerier kunde inte ta tillvara alla killingar. Hade du 50 getter kunde du räkna med nästan 100 killingar. Varje år.
    Efterfrågan på getkött var av någon anledning minimal i Sverige. Resten av världen äter getkött. Många länder skulle inte klara sig utan getter. Getter är en fantastisk resurs som ger mjölk, kött, skinn och finfint sällskap. Men så tänkte man inte då. Killingarna var mest ett problem.
    Maria kom hem från kursen i Jämtland och började efter ett tag som getbonde. De första killingarna kom till gården 2008. I några år var hon tvungen att avliva killingar och skicka dem på destruktion.
    – Det var fruktansvärt! Först att få de små att överleva vid killningen så att mammageten kom igång att producera mjölk. Sen, en tid därefter avsluta killingens liv för att behålla all mjölk till ostproduktion. Oetiskt och omoraliskt för att inte tala om hur man mår när man avlivat 50–60 killingar, berättar Maria.
    Det var det enda sättet som fanns då. Man sparade såklart några rekryteringsdjur men det antalet var lågt jämfört med alla killingar som föddes. För Marias del avlivades killingar tills Färnebo folkhögskola arrangerade kursen "Hållbar utveckling i praktiken" där hon var handledare för timmarna med "Djurhållning".
    Anna Sundberg gick kursen ett år och tog med sig problemet efter kursens slut. Hon kunde inte släppa detta fruktansvärda slöseri med en fantastisk resurs. Där börjar hennes historia som getbonde!



Getter i Huddinge – går det?
Knappt 20 mil söder om Österfärnebo där Maria och Robert har sin gård ligger Huddinge. Nu har vi kommit fram till Anna Sundberg. I företaget Enöga arbetar hon med att ta hand om främst bockkillingar från ca 10 getgårdar runt om i Svealand. Bockkillingar blir könsmogna redan runt 2–3 månader och då måste de avskiljas från honorna för att undvika inavel och andra problem.

Då det idag ofta saknas traditionellt utmarksbete, som man ofta släppte killingarna på förr, så blir det problem att hitta bete. Anna bor omgiven av nio naturreservat i Huddinge söder om Stockholm. För att hålla dessa marker öppna så är det vanligt man använder röjsåg. Anna kontaktade därför kommunen och Länsstyrelsen och berättade att hon har getter men ingen betesmark. Getter är dessutom betydligt bättre slyröjare än röjsågar ...
    Idag har Anna sina getter i fem hagar i Huddinge samt en på norra delen på Landsort som ligger längst söderut i Stockholms skärgård. Dit måste man ta sig med båt vilket kan vara en utmaning. Anna började lite försiktigt med 20 djur och fem år senare slaktar hon 200 killingar varje höst.
    Getkött är ett av världens mest näringsrika kött då getter äter upp till 380 arter och gör ett fantastiskt jobb i marker där inget annat kan odlas. De ser till att till exempel bergscikadan, som är nära hotad, får en chans att överleva. Den i sin tur ser till att staren och grönfinken får mat.
    Djuren går endast i skyddade naturbetesmarker/reservat. Det är biologisk mångfald som är basen och köttet är ett resultat av detta.



– Förutom att ca hälften säljs som köttlådor (en hel killing) så förädlar jag till korv, hamburgare mm. Vi tar hand om allt på geten. Lever säljs direkt eller blir leverpastej, hjärtan röks osv. Vi bereder även alla skinn. Efterfrågan är stor och jag säljer allt. Omsättning första verksamhetsåret var knappt 200.000 kr och idag omsätter kött och skinn samt tjänster kring djuren närmare 1 miljon, berättar Anna.
    Anna får nu förfrågan från många håll förutom kommun och länsstyrelse om de kan komma med getter under sommaren. Potentialen är stor att öka verksamheten. Statens fastighetsverk är en av de aktörer som har tagit kontakt. Man vill göra beräkningar på att röja sly manuellt jämfört med getter. Förhoppningen är så klart att kombinera bättre ekonomi och högre biologisk mångfald.
    Förutom kött ger dessa djur rekreation ute i hagarna då det är öppna hagar och som har tusentals besökare varje år i Huddinge. Anna ger föreläsningar om biologisk mångfald och om hållbar direktförsäljning, håller yoga med killing, har killingklubbar för både barn, vuxna och människor med funktionsnedsättning där de får vara med och sköta om dem och lära sig allt om vår fina natur.
    – Att använda getter för att öka den biologiska mångfalden i hagar med särskilda värden, är ett absolut måste för att dessa värden ska öka, menar Anna och fortsätter. När det sen också finns djur som föds, men går till destruktion, är det ju dumt att inte agera. Jag drivs av att visa att lönsamhet går att uppnå i ett småbruk och att göra detta hållbart med ökad biodiversitet och stadsnära rekreation för andra människor som med getterna får ytterligare ett inslag i sin naturupplevelse.
    Det EU-finansierade projekt Getnära, har under tre år jobbat för att öka naturbete med hjälp av övertaliga killingar. Här har Maria och Anna arbetat tillsammans.
    Getter är fantastiska på många sätt. Och glädjande nog har man upptäckt detta runt om i landet och getterna ökar numera igen, avslutar Anna.